Inom mig följer jag den linje
som din hud låg mot när du hade dina armar kring mig
irrar
i ett försök att hitta något av värde
som uppfyller mig
och då kommer vinden
osynlig ljud av rörelse…
du
eller bara en tanke

Saknad
efter en trygghet
eller
ett ögonpar som följer
och förstår
balansgången
och ser mig i mitt mörker
du kan
mig

Aldrig
hårdhandskarna
bara disciplin
gömd i rädslan
om och av att jag hamnat
på samma ställe som du
redan då

Ibland är allting ojämnt
så jag snubblar
faller
och återfår obalansen
framåt
bortåt
hemåt
pappa

Tack för att du sett mig
trots att jag inte vetat om det
du som jag
likadan