Jag planterar
ditt skratt
som ett frö
vid den slingrande stigen

Och jag gömmer
bilder av dig
i tusenårsträdets
hemliga boning

Och din flyktiga beröring
lindar jag in
i min svartvita sjal
som kyssar mot halsen.

Jag ska gå där sedan
utan dig
men inte ensam

Och alla träd
ska viska
ditt namn

Och alla stenar
ska glöda
där du trampat

Där jag sått
ska jag sedan skörda
ditt skratt
blomblad för blomblad

Jag ser inte bara
slingrade stigar
träd som är träd
och blommor som blommar

Nu är också du inpräntad
i sten
som inga stormar
kan radera

Du är graverad djupt
i tusenårsträdets
hemliga boning.