jag driver bort med tiden
finner en plats bland mina minnen
som fortfarande gör ont att beträda

jag tar mig an världen med ett leende som är falskt
döendes på insidan

likt en martyr som inte vill ha sympati
låser jag in mina känslor
kastar iväg nyckeln
och de kommer nog krävas ett mirakel
för att få mig att ändra mig

men sedan jag mötte dig
så tror jag igen
jag tror på kärleken

det är så svårt att finna orden
att berätta
hur jag känner för dig

och jag vet att detta kommer låta som ännu en klyscha

men jag kan inte stå ut med tanken
att leva mitt liv utan dig
inte ens för en dag