Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ädla stenar och fullmåne

 

 

när väntan är evig
       likt smaragdernas ljus

när tiden står stilla
       din smekning mig berör

             min andning blir till imma

             jag leker mjukt med din kropp
             av åtrå och i längtan

             skymnings vackraste timma

            

när en glöd flammar upp

och vi vet vad vi vill
       är tiden en gåta

             hur kan den stå still?

så ädel är känslan

så ren är din själ
     den gnistrar av färger
           ja, den sprakar som guld

 

när rädslan fått råda
      fast livet är nu

viskar månen om pärlor

                om ett liv utan skuld

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Nattviol
Läst 521 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2008-03-19 15:24



Bookmark and Share


  MinAndeNavigerarGenomEvigheten
Fint skrivet och beskrivet.
Letar sig in i texten i mina tankar :)
2008-03-19

  Johan Bergstjärna VIP
Guldgnistrande vacker dikt!
2008-03-19

    Noomi
tappa andan och skrivförmågan..
2008-03-19

  J A Nicander
Till att börja med är din valda form häftig, känns verkligen som en slalombanan när man läser sig genom raderna. Mycket trevlig upplevelse eftersom texten också handlar tempo/tid. Orden och beskrivningen av passionen och rädslan gör du helt underbart. Gillar dina metaforer med färgerna och ädelstenar/prälor som du kombinerar med traditionella känsloupplevelser. Sista raderna är en riktigt snygg punchline!
2008-03-19

  Bjarne Nordbö
Andlöst vacker.
2008-03-19

  Spider
En gåta hur du får till det!
mycket vacker..
2008-03-19

  Betlehemsstjärnan VIP
Älskade väldoftande Nattviol...det du skapat här, är ingen fjuttig illusion..Nej...du har skapat ett mästerverk, som jag mäter utan mått...Helt underbar i sitt slag....Den här vill jag spar i min dator,,,men även i mitt hjärta, älskade vän..Du är sann som poet...eller poetissa..vad det nu kallas..Tack!!/B
2008-03-19

  Carola Zettergren
Vackert poetat!!!
2008-03-19

  Michaela Dutius
de sista raderna utgör en strålande crescendo på en underbar dikt
2008-03-19
  > Nästa text
< Föregående

Nattviol