Kanske var hon
det ouppnåerliga målet
han drömt fram
för att alltid ha något
att sträva efter

Kanske hade han målat henne
i vackra färger
ett porträtt
som ingen kunde förlika sig med

Stora känslor
för utopister
borde kvävas
lobotomeras
och lungor
snöras åt

För det är så det är
med människor utan mellanregister
vulkaner
slår över
aldrig saktar ner
brinner
brinner
tills livet tar slut
tills de inte längre har
något kvar att ge
för att tända sig själva
på nytt
lågor
lågor
svavlet sakta faller
färgar marken
askgrå

brända jordar
brända broar
odlas
och en handfull flagor
formar
nya kroppar

För den som aldrig vågar drömma
kommer heller aldrig att finna

Livet Friheten Kärleken

Jag begraver Don Quijote idag
för ute skiner solen
och jag hoppas att det är du
som ler mot mig
när jag äter av hans aska

Vila i frid, min vän
låt väderkvarnarna brinna!