Solstrålarna värmer min kropp, smeker min själ
allt som jag önskar, vill alla väl
snötäcket bländar ögon som kisar
minns mina ungdomsdar, när skivor jag spisar
vart flög väl tiden, långt bort i fjärran..
medans man äntrade glada svenssonkärran
misstag man gjort, då man delat och skurit
glädjeämnena avlöst, då barnen man burit
nu står dom snart på stadiga ben
då ska man sakna huden så len
och minnas deras språng på knubbiga ben
och resan vi gjorde till Bollnäs och Flen
Och dagen då Farmor fick hembud så ren
allt vävs samman i ensam mans bröst
man söker febrilt efter värme och tröst
den finns där i Livets vatten så nära
den sörjer ochså för de mina så kära
då bönens armar i nåd dem får bära
fram till Mästaren själv!