Tanketomt och apatiskt
på en måndag
några minuter över två
nykter
trött i kroppen
klarvaken i huvudet
undrar jag
om katten kan minnas alla sina liv
och om det är därför de inte bryr sig om vad folk tänker



Och så här
trettiosex år efter min mammas tårar efter hennes graviditetstest sitter jag och studerar mitt liv och undrar om det kanske ändå var meningen att det skulle bli som det faktiskt blev
Hon har alltid gjort sitt bästa för mig
trots att jag slarvat bort den eventuella manualen till mitt liv
och istället för att följa instruktionerna från a till ö
så grips jag av panik ibland
slår bakut
och river ner allt för att ta mig ut
för att visa min mor
att jag minsann kan själv
att jag klarar mig
att jag är stor nog för att fatta beslut
som bara råkar vara så idiotiska ibland
att jag känner tacksamhet för att min hund som ser mycket
saknar både moral och talförmåga