Ser tårarna i dina ögon,
känner smärtan slungas emot mig.
Vet jag inget kan göra
för att trösta eller lugna dig.
Så här är livet ibland,
för några, inte för alla.
Somliga lever på
behöver aldrig springa eller falla.
Det hjälper inte dig,
lugnar inte, torkar ingen tår.
- Du är inte ensam,
konstaterar jag innan du går.


Men, för vad det är värt,
finns här en hand att hålla i.
Ett löfte,
jag skall aldrig bara gå förbi.
Jag erbjuder en hand,
jag har till och med två.
Och ingen av dom
är gjorda för att slå.