Jag vandrar förbi natten

Jag hör en historia, men tvekar alltför länge

Ett vägskäl går så lätt förlorat

Jag hade gått här hela dan, men blev kvar

Panoramafönster snötyngd skog ute

Jag reste för ensamhet, men bar henne med

En dröm som var från ungdomsdar

Jag tog den i min famn, men den kunde inte omfamnas helt

Upproret vi aldrig tog itu med

Jag var villig att strida i det, men blev ensam med idealen

En själ med en galen nerv

Jag måste funnit något , men det måste varit något hon inte såg

Sanning var aldrig nog

Jag skulle ljuga, men det var för att försköna

Ett rosa rus i det blå

Jag fyller på och dricker, men lämnar aldrig jorden

Tillrättaläggande av galenskap

Jag slummrar bredvid, men hon vaknar rosenkindad och förnöjd

En blottad storm i dvala

Jag kommer naken, men hos varann är hon och jag bara

Så jag vandrar om natten