jag skickade ett sms till pappa.
Skrev,att det var länge sedan, jag fyller år snart, INTE GLÖMMA!Kan vi inte träffas? Alla syskonen, åka på utflykt?

(Blyga regndroppar slår mot fönsterbläcket...fjärran gråsparv...argsint kåltrasst)

Jag väntar fortfarande på att han ska svara...

Något stort måsste vänta mej,ellerhur?
Jag väntar, jag låter mej hållas
av lyckan, av viljan, av att känna att jag räcker till..

Att jag är värd att kämpa för...

Jag vill fortfarnde leka äventyr i skogen
Jag vill fortfarande klättra i träd

(jag vill fortfarande se min bästa vän i ögonen och säga;
TA MIN HAND! BORT, MOT FRÄMMANDE LAND!)

Nej. Jag är inte deppig, jag har inte dligt självförtroende, dålig självkänsla
Jag har bara så jävla tråkigt

(Hjärtat är ett timmglas
och jag är sanden som rinner i den
Och värkligheten krosade glaset, ellerhur?
och nu rinner jag bort...)

ett ben