jag ser inte hennes lekfulla ögon
jag känner inte hur jag darrar, i kylan, jag känner inte regnet som faller i mitt ansikte...

(Jag var redo att svepa in mej i ett ömt lapptäcke, av skönhet, självklarhet, anspråkslös glädje.
Då kom värkligheten och knackade på
VAKNA, SLÄPP IN MEJ!...du måste sluta, du kväver)

det känns som att min skugga är det enda som finns kvar av mej nu
en fasad
nu är jag som alla andra.
Min självbevarelsedrift blev ormen som bet segsjälv i svansen...

fraser ekar i mitt inre
dova sånger kommer rasslande förbi
som vinden

ett hål i min mage
där meningslösheten rinner ut, svart skugga

...Jag kan åka varsomhälst, jobba med vadsomhälst, bara det är med dej... du är fulländad Imelda...
nej. jag är en människa
förpestad med en malande känsla av att det inte duger

...så sent du kommer, skugga, och så snart du går. Mitt rum och mina stolar har du satt dej i ...
...todos me disen el negro, llorona, negro, pero carinoso...
...men livet lurar oss, allt slutar i förlusst...