I.

När jag fick veta låste jag in mig i mig själv
och stängde verkligheten ute.

I en värld av egensinnig egendomlighet
där allting dör, i desperation.

Vårt sista hopp trampas på i lera och smuts.

II.

Genom mitt fönster
ser jag dina vänliga, varma ögon
som lyser upp mitt mörker.

Våra händer trevar i mörkret,
för att nå fram, nå varann.

När våra händer möts skälver jag,
för jag ser ett mörker även hos dig.

Men tillsammans når vi fram
till den oändliga värmen
som omsluter oss.

Nu,
när vi nått fram till varann.

Du och jag i gryningsland.