Du var kanon
tills du blev medveten om
mina känslor
och sedan blev du
en kvalificerad skithög
en otrolig förändring
bara så där
från en dag till en annan
och det gör mig
naturligt stel
för den jag ser nu
är undercover Onkel Tom
och nu sitter jag här
i min nyköpta munkjacka
med NYC 1967 logga
och mår illa
av för många koppar kaffe
och börjar känna mig löjlig
för jag älskar dig så pass
så jag inte är beredd på att släppa
någon annan för nära
efter att du valde bort mig
och erbjöd en placering i aktiv ensamhet
vilken jag hoppade in i
för att vara ifred
och nu drar jag åt mig blickar
av en annan
som på sitt sätt försöker få tillbaka mig
till den punkt
där du fick kalla fötter
och ja jag balanserar igen
trippar på tårna liksom
för att inte trampa sönder något
som kanske blir till med tiden
och på så sett kan visa sig vara en framtid
men jag vågar inte göra något
för hur ska jag kunna veta vad jag gör för fel
när alla säger att felet inte var mitt
någon gång
kan inte någon jävel bara krama om mig tills jag vågar vilja
det jag faktiskt kanske vill ha precis liksom så där uppenbart
att jag ler när jag ser den andra komma in via dörren
fastän jag vet att det inte är fritt fram
eller är det