Vi är nyfikna på varandras värld.
Och allt, vad det, innebär.
Du står där, och jag, jag står här.
Som aktuella främlingar.

Attraktionen finns där, och även om vi nog båda undrar om när,
Det ska bli vi,
Tror jag att det är bäst att vi avstår.
Att vi låter det förbli fint.

Vi låter det stanna kvar vid förundran.
Vi gömmer ett eventuellt \"oss\" undan.

För drömma kan vi alltid göra.
Drömmar kan inget förstöra.

Vi stannar kvar i våra respektive världar.
Låter de inte sammanlänkas, kollideras, för att möjligtvis saboteras.
Vi förblir du och jag, vi försöker oss inte på att bli vi.
På så sätt kan vi förevigt vara en vacker och evig, en otrolig fantasi.

Ibland, är det nog bäst så.
Vissa får man trotsa hjärtat och låta gå