kommer ni ihåg när vi låg där på asfalten i mörkret
och skratten bubblade i våra magar
det var hans påhitt
och jag har älskat honom högt
och lågt sen dess




gatulysernas sken speglade våra ansikten
till nästan oigenkänlighet
natten var mörk omkring oss


jag funderade på att skriva och fråga
om någon av er mindes
om stjärnorna syntes
eller om himlen var full av moln och svart

sen tänkte jag
vad spelar det egentligen för roll



för jag trodde aldrig att asfalt kunde vara mjuk
tills den kvällen
och trodde aldrig jag kunde känna mig så fri
och älskvärd
som då


och de som aldrig var där
i skenet av gatuljusen
kan aldrig någonsin veta
hur det kändes
att vara vi