att du var blek och sargad
visste ingen riktigt om
du reflexterades i snön
smälte bort



undrandes
varför fingrar luktar klementin
med korta naglar
långa nätter
du visste aldrig vart du var på väg



ni smidde planer bakom huset där du bodde
svor heligt på att aldrig glömma
bort



nu sitter du här
stirrar in i dörrar som
aldrig öppnas du



reflexteras i snön
smälter bort
så blek att ingen riktigt ser
dig