Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om känslor som uppstår vid möten med det underbara, och om hur livet inte alltid blir som det egna hjärtat hoppats...


Stängda dörrar

*

jag öppnade mina stängda dörrar för dig
lät dig se vad ingen annan tidigare fått se
lämnade dörren till mitt hjärta på glänt
så att du skulle ana allt det fina jag har att ge

*

jag sjöng mina vackraste toner
med en röst som ingen annan fått höra
dansade för dig fast jag aldrig kunnat
uppfylld av längtan att äntligen få föra

*

väntade spänt på hur det skulle gå
kände mig både pirrig och nervös
trodde aldrig jag skulle våga igen
riskera det lätta livet i min trygga kuvös

*

vi möttes där någonstans mitt emellan
dina händer var kalla som is
jag brann och sken liksom solen
ville värma dig på min kärleks heta spis

*

såg djupt in i dina vackra ögon
i ivrig väntan på att du skulle våga dig ut
men du lät mig inte komma tillräckligt nära
så jag gick vilse djupt därinne till slut

*

det hjälpte inte hur jag ropade
allt gammalt höll dig fast precis som förr
kvar stod jag med tårar som aldrig tog slut
ensam och förvirrad med min vidöppna dörr

*




Fri vers av Freeman
Läst 931 gånger och applåderad av 40 personer
Publicerad 2008-04-07 22:23



Bookmark and Share


  Bibbi VIP
Så vemodsfullt berörande.
Applåd för beskrivningen!
2008-07-31

  Yvonne VIP
Mycket bra poesi om obesvarad kärlek. Fint rimmad dessutom.
2008-06-21

  AnnaMy
wow så bra, en text om hur det är att brinna för någon som inte brinner lika mycket tillbaka. är inte det något av det svåraste som finns? bravo i massor!
2008-06-21

  Jeanette VIP
En text fylld av både hopp och sammanbrott!
Den berör mig djupt!

Tack för underbar läsning!
2008-05-10

  Ilona _L
Jag blir starkt berörd av din text.
Varför ska det vara så svårt att känna tillit när man blivit bränd?
Därför att känslan är så förödande och har sån kraft...
Sånt tar tid.
Vädigt fint skrivet!
2008-04-25

  Angeldust
Ja man öppnar dörren men likt fasen får man stänga den igen..kram Tinny bra skrivet.
2008-04-21

  Angeldust
Ja man öppnar dörren men likt fasen får man stänga den igen..kram Tinny bra skrivet.
2008-04-21

  caasandra
Markerat svek och mycket sorg, tråkigt att läsa min vän. Vad man ser i horisonten är inte alltid samma när man kommer fram, tråkigt nog. Skänker fina tankar
2008-04-21

  Solgladje
Tänk vad sant...
precis så har jag känt vid flera tillfällen i livet...
Så sorgligt att vi inte vågar... när det finns så mycket att vinna.
Mycket vackert skrivet.
Ha det gott /Solgladje
2008-04-15

  albertina
Så ömt.
Innerligt.
Vackert.
jag öppnade
mina stängda dörrar
för dig
lät dig se vad ingen
annan tidigare fått
se
lämnade dörren till mitt
hjärta på glänt
så att du skulle ana allt
det fina jag har att ge.
kan det bli finare än så?
tack för dessa rader
2008-04-14

    Pivvi
Vad hemskt det är när inte ord räcker till för att beskriva det man känner (fast du kan ju uppenbarligen det, eftersom dina texter berör det vi känner men inte själva kan formulera). Mina ord räcker inte nu; dina texter är gudomligt bra, de bara tar sig rätt in och stannar kvar där.
2008-04-13

  Sjoerovare
verkligen,verkligen, verkligen vackert. tack för det
2008-04-10

  Lyckohäxan Enediel
Åh vilken vemodig och skör text.
Varenda rad känns som en tår...underbart bra skrivet om den obesvarade kärlekens irrgångar och den smärtan.
2008-04-09

  Sunlight
Att våga öppna sitt hjärta
är mod
öppet - mer sårbart -

samtidigt
ett ständigt stängt hjärta
kan varken ge
eller ta emot
riskerar att förtvina

Stark, vacker, sorglig och mycket berörande text


Applåderar
2008-04-09

  mare
..ljuvligt vemodig dessa starka intensiva känslor av djup..
kärlekens sorg........fantastiskt skrivet....
2008-04-09

  Chica
Åh så otroligt fina rader om obesvarad kärlek. Applåd!
2008-04-09

  Betlehemsstjärnan
En underbar, vemodig ton...men vacker som en blomma..
En varm ton och en underbar läsning!/B
2008-04-09

  Nicklasb
Mycket bra text, älskar dikter med rim där det finns ett naturligt flyt.
2008-04-09

  mayhem and order
grttis rill mest läsvärda och att våga glänta dörren är ett stort steg och sorgset följer jag raderna tills det tar slut...
2008-04-09

    sunnanvind
Grattis vännen till en av mest läsvärda!
2008-04-09

    ~maria~
oj oj oj va fint.. så vemodigt, sorgligt men ändå så vackert..
2008-04-08

  isabel louise
starka sorgliga rader som gör en berörd till tårar...mycket vackert i sin vemodighet...
2008-04-08

    sunnanvind
Läser o känner en sorg...någon du väntade på sm aldrig kom, där stod du med öppen famn...
Texten gör ont att läsa och du förmedlar en stark känsla! kram vännen!
2008-04-08

    Lindizz
Starka rader där jag känner vemod och en sorg, om hur två hjärtan slår i otakt. Du skriver med fint och lugnt flyt som är så vacker, väldigt vacker poesi som flödar.
2008-04-08

  aol
starkarader en vemodig poesi om ett hjärta som inte vill öppnas
blev så berörd kände en stöt av sorg
2008-04-07

    eva m h
Vacker och vemodig!
2008-04-07

  livsdans
Puh...hoppas du kan kliva in i förarens roll...och dansa dig ut och in genom olika dörrar! Kramar till dig!
2008-04-07

  Patrick K
så himla fint poetiskt. lugn text med underbart innehåll!
2008-04-07
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman