Visst känner jag mer än någonsin förut
när du sitter nära gånger tre
med skrynkelblont hår
och klara ögon i oidentifierbar färg,

lägger handen lite sådär oskyldigt nonchalant
mot min ländrygg och jag anar att jag ska minnas i veckor
det som bara tar några sekunder
när vi kysser varann och du smakar cigarett och mina undanlagda drömmar,

vi sparar på orden som alla kommit att bli så över
dammar av en förkastad avskedsklyscha innan vi ännu en gång skiljs åt som främlingar med särskilda benefits
jag lyckas alltid komma hem tillslut fast jag ansträngt mig att stanna lite längre
och går naken ensam in i badrummet,

där jag letar fram nagelsaxen och klipper varje nytt fall i tusen tragikvackra pusselbitar
sätter mig på kalla kakelgolvet och försöker att lägga dem rätt
lägga oss logiskt och,

räta ut det som skaver om natten.