Han placerade blommor i hennes hår den sommaren
och ett försiktigt leende på hennes läppar samtidigt som han
avlägsnade hennes kläder sade han
att han aldrig riktigt känt gräset under sina fötter

för de var barfotabarn i en asfaltsvärld som
tycktes smälta bort under solen
till mörkgrå fält i hans ögon
och glödande händer om hennes lår

hon hade längtat efter fjärilar
och han blev en botanisk trädgård
hon sträckte ut armarna och stod helt stilla
hon kände deras vingslag mot sin navel

och de andades ikapp
och de klappade i takt
och han samlade på snäckor
han ville visa henne det allra lyckligaste suset

i hans mun blev hon förälskad
den var inte mjuk så som de andras den
var inramad av kattguld
och månar lekte i hans strån

och de bröt sina världar itu
för att passa dem in i varandra
med röken färdades de uppåt
det var den sommaren de virvlade mot trädtopparna

och de öppnade flaskor de
lyssnade droppar
och de smakade strävan
söp in söp bort

ända tills den kvällen
då hennes blommor föll ur håret och
de låg på ängen kände
något kittla mellan tårna

ej längre ett försiktigt leende på hennes läppar
men kanske någonstans inombords
när han avlägsnade hennes kläder viskade hon
känner du nu?