Jag hörde om dig idag,
jag hörde om vad som hänt.
Och inifrån tuggades jag sönder
av tusen tankars gemensamma hunger efter svar på;
hur man som människa,
göra någon annan så ont?
Och allt jag kan säga är förlåt.
Förlåt för att jag är en del av den här infekterade jävla gatuvåldsvärlden.
Förlåt för att jag tillhör släktet som rycker på ögonbrynen och glömmer fem sekunder efter,
det allra värsta,
för att jag inte längre förvånas utav min nästas grymhet
för att tårarna alltmer sällan finner mitt öga så att ni kan se att jag fortfarande lever,
känner,
något.
Vi har blivit likgiltiga inför vår egen existens,
jag finner ingen annan förklaring
när
vi slutar bry oss och,
blir resistenta
mot varandra.
*
Jag hörde om dig idag,
jag hörde om vad som hänt.
Och allt jag kan göra är att hoppas,
hoppas att jag får se dig igen.