Han mindes inte dagen
och heller inte natten.
tårar,
lika kalla som en vintermorgon
skulle falla hårt
mot trasigt papper
där han letat så förtvivlat efter orden.

Bilder skrek mot honom
de vrålade,
och han kastades från land till land
över haven, över bergen.

För hatet,
isande som av ett regn
av kalla tårar,
fanns i alla bilder,

där, i alla sår som blöder.

Hon var ett krig
men utklädd till ett barn,
och hennes ögon skrek av sorg.
Hon var det land
som valt henne att dö
av girighet
och törst
efter det
Svarta Guldet

Hon var ett barn
och barnet bär på drömmar
och hennes ögon skrek
den dröm som
bara den som slåss i krig
kan drömma.

Han mindes inte dagen
och inte heller natten
men i en låda lika stark
som samvetet

ligger en saltdränkt
bild på papper

av ett barn.