Någon vakar över dagarna, bär igenom nattens vånda
när jag tvekar, söker orden står Han trösterikt och
stillsamt kvar...
När jag minns timmar, stunder som i minnet gled förbi
står det plötsligt klart som kristall.. Han var där och
bar mig även då..
Sommarbris som smekte varsamt, barnaben när jag
stapplande i glädje tog, små steg i gräset.. Då var Han där
När jag gjorde valen som ledde både ut, och smärtsamt bort och
nåderikt in igen.. då var Han där igen.. Min trogne och Evige och
Kärleksfulle vän..
nu mer än nånsin så står Han kvar här..
och jag bär min tacksamhet likt druvor i klasar mång
stäm min själ till Lovets och Kärlekens sång
Ingen är som du.. Skapelsens Herre.. och Gud..