Var eviga dag
lovar jag mig själv
att hålla dörren stängd
för jag kan inte vinna detta
med dig

Du och jag
som ränder och prickar
seriös kollision
och ångesten kommer svävande
för att måla helheten med saknad.


Man tar ensamheten förgiven
och när känslorna tar över
är man liksom
naken