Ensamheten
sveper in bakom min rygg
kniper fingerfärdigt om min hals
stjäl mina andetag
klämmer åt det blödande hjärtat
viskar ohörbart de sorgsna orden
ropar tyst med sin tordönsstämma
stirrar med sina mörka ögon
snor runt i rummet och svartmålar allt
med sitt osynliga mörker
tynger min ensamma själ

Befria mig!