Till Dig,
Du som andades liv i mina lungor
enbart för att strypa mig med verkligheten
som du hållt gömd i fickan på dina håliga jeans
Till Dig,
Du som fick mina ögon att skratta fyrverkerier
så att du kunde fylla dem med de tårar som du själv samlat på dig längs vägen
med gröna vattenkannor hällde du tills jag nästan strömmat bort
Till Dig,
Du som lät mig glömma
för att sedan åter dyka upp från vad jag vet ingenstans
som en jävla bomerang genom glasluft jag önskar hade spruckit och varnat mig för kanske att...
Till Dig,
Du som såg på mig med milda milda milda ögon
och lät sedan blicken döda
då du försäkrat dig om att jag inte längre var beväpnad
Till Dig Dig Dig
Dig.