det är sommar nu
men inget blev som vi sa
minns du november förra året?

när vi viskade drömmar i varandras öron
hela nätterna långa
och vi lovade att föralltalltidalltid vara vi

du gjorde mig hel då
och jag tror att jag gjorde samma sak för dig
det var bara du som spelade roll
och alla dina ord gjorde mig varm

och utan dig hade hösten blivit alldeles för lång
men jag klarade det, vi klarade det

din hand i min och vi slogs mot världen

men din hand försvann i sommarregnet
och det är svårt att slåss mot världen och livet och allt
helt ensam

så när solen kommer
kan du inte försöka hitta tillbaka då?
jag tror inte jag klarar en höst till utan dig