Det där inre lugnet
verkar kul
men det fungerar inte riktigt
som man hade tänkt sig
så jag bistår med tystnad
för brist på moral är ett problem
så nöd- stopp aktiveras
medan jag sminkar fram
lite snyggt empati
och klamrar mig fast vid min sanning
som en flammande eld bakom ett glas
för den alltför skruvade verkligheten
där ute
är inte bra

Du är som en katalysator
som får de jobbiga känslorna i mig
att komma fram
och jag som sprang längs gatorna
bara för att komma hem
sitter nu här
med snabba fingrar
kanske alltför snabba
i det närmaste hysteriska
aldrig färdiga med sina göromål
och jag vill bara uppgå i dig
för att glömma
mig själv