Ett år för dig är lika lång tid för mig som en dag.
Ditt leende gav mig liv och tröst.
Du stod där och du kände min smärta, du hade en plats i mitt hjärta.
Regnet öste ner, där fanns en liten strimma av solsken som börja lysa mer och mer. Det gjorde mig glad, jag kände hopp då för denna jobbiga dag.
Dina ord de värmde mig lång tid efter. Men de var tyst ett tag, sen var du så nära mig igen med dina ömma kyssar och din roliga humor.
Allt var en förvirrande tid visste inte vilken väg jag skulle gå. Men jag hade lärt mig att livet bättre förstå. Jag tog steget ut, de kunde bli värre el som förut. Men i den stunden jag sket i vilket de var leva jag ville. Inte söka efter en hopplös kille.
Svek dagar ut och in. Den kärleken var inte till för mig den kändes inte vacker el fin. Ett ord av dig kunde sjunka och såra mig lika snabbt som en blixt från en klar himmel. Jag kände mig vilsen ville tro på något utöver dina svek. Men jag mådde bara illa och blev stel av skräck blek. Nu så hoppas jag varje dag du funnit lycka i livet och fått ro. Jag har min framtid i hopp, kärlek och framförallt min tro. Det är de bästa för mig i nuet. Att våga leva för mina värderingar och inte dras till fel ände. De var något som mig bort från dig vände.. Till slut ett ord som oftast nämn i varje bord. Tacksamhet inför de vi har och inte längre har. Minnena som ger mig kraft och jag för evigt spar.