En kvävande känsla, en oro för det som varit och framtiden.
Du vet inte, men jag vet.
Hur det är att lida i det tysta, hur det känns att vandra i ett mörker.
Hur vill jag leva?
Jag vill leva i frihet.
Och känsla glädje i min vardag.
Långt bort från alla obehag.


Vart är alla mina vänner?
En del har flyttat, en del tar droger och har inget hopp.
Men jag har en livets låga, men hur ska jag kunna utstå denna kvävande plåga?
Jag vill inte mig själv bedöva, mina känslor måste få komma fram.
Jag vill leva och inte bara överleva.


Det är allas rättighet, men ibland blir det en omöjlighet.
När ingen kan ha försökt hjälpa mig och åren har gått.
Jag försöker se det positiva i livet, i alla situationer, och hitta nya livsintressen så det blir variationer.
Allt har ändå i allas och i mitt eget liv en mening.
Mitt är att klara av mina ritualer.
Och klara av all den ångest som i mig maler.