Under mitt eget skinn
kan jag vara mig själv
ingen som pressar
eller stressar mig


I mitt eget blodsystem
rusar jag runt fri
ingen som talar om för mig
hur jag egentligen borde bli


I mitt hjärtas dunkande
kan jag meditera lugnt
räkna slagen, slippa världen
utanför som förgör mig


Inuti mitt öga
innan jag kikar ut
kvar i glaskroppen finns
jag och bejakar livet


Under mitt skinn
i min kropp finns
tryggheten, det är
allt utanför som stör mig


Det kallas visst livet...