paralyserad av skräck -
sängen tom och ödslig
lakan med min egen doft

Andetagen svalnar
svalnar



((Finns du för mig?)



Extra mörkt på morgonen
särskilt svårt jag vaknar
greppar tyget, svettvått, rivet
söndergivet, utblommat i mönstret

När var kvällen sist så kall?
kölden



((Finns du i mig?)



Som att vara en del av en fors
och aldrig brännas bort
som att rida med häst mot ett kors
men inte nå fram

Tuvor ska spira -
vårsol




är du
min savkorta sommar,
mitt skyddande löv,
singlande, skakande, sårbart sederad




(Så finns du)