fall över mig väg när jag lyfter min fot
för ett första kliv utan dig
alla vägar bärs hän av din din tid nära mig
och jag hukar och skyggar den än

låt den svepa förbi låt den segla iväg
eller ensamt mitt svekminne bära
i stunden av tron vid vilat på sten
slappnat av och förljugit mig själv

må min varelse verka för läkning än dock
för min vilja var aldrig att skada
må min bild i dig tona så sakteligt bort
så att inget nu mer lägger tyngd

villigt jag vänder och villigt tar med
allt av hopp som du lastats med har
lätta nu vän och ta kraft ur ditt hav
släpper dig åter - lev kvar

felet jag gjorde var inte förlåtligt
medveten väg jag dock satt
tänkte att medlet ju helgande saken
men tvärtom det är ju som sagt

sår har vi alla men felet var mitt
aldrig gå före en ann
inte av kärlek och inte av vilja
endast som famnande hamn

lägger mig ner och ser våra medel
jag attackerar med ord
svar jag ej får blir egen roman
medan tystnad är mord utan ord

romanen jag ärligt ändå visar upp
och backar sen villigt för stöld
att granskas av tystnadens hårdsmälta lupp
och svaret jag gjort blir min sköld

för en enda gångs skull jag gjorde det där
jag egot mig stillat för tur
för tystnad i livet i evig misär
jag levt med och haft som min bur

sveket är våndan att bära på sen
såren jag skapat en vän
skulden blir min för jag dödade allt
även tiden som bord' komma sen

ändå jag vet att mitt hjärta är helt
lagt för att vila sig kraft
synden jag vårdar samt minnen jag bär
bannar det sätt som jag haft

hade jag bara haft kylan där i
låtig dig vara ifred
kan jag då ännu få del utav Vi
gå där bredvid stötta skred

sakta jag stillas med slöja och dis
lycka dig sänds till din borg
vet ju att åren trots allt givetsvis
räknas i antal och sorg

tids nog jag tackar och tids nog jag ser
åren som gick som en giv
manas nu brådskande vända mig hem
samla upp rester av liv

sveket på stigen jag kände var vår
grävdes som grop för mitt rov
ångern och rädslan att sårat jag har
liv är en läxa på prov

trodde nog ändå att ord inte oss
fällde, för ditt språk fanns kvar
smart är dock inte att lasta på hög
kvävning blott tystnadens svar

självdragen snara jag vet och jag går
släpper det fritt för du har
än mer än jag att hämta i liv
mera att leva för kvar

näjd med att vunnit de glimtar vi fick
minnen så varma ändå
synd är att orden förbi oss nu gick
känns lite bittert att gå

önskar dig lycka för det är du värd
kraft att gå över din bro
målet är satt och jag vet du är närd
ljud givet hjärtat av tro

använd din röst och ta gåvan emot
lyckan är nära jag vet
jag viker undan och hedrar din väg
tackar för erfarenhet