Hur är det så
att vi alltid kan hjälpa vänner
ge dem goda råd på vägen
med kärlek
men ändå bara se fel i oss själva
eller att vi är okapabla
dumma
feta eller fula

hur kan vi se allt det fina
i andra
men sällan i oss själva

VARFÖR
är vi alltid den strängaste
och hårdaste domaren
mot oss själva
och mot vårt eget jag

Allt eller inget
eller allt och mer därtill
kanske bara passivt se livet
passera revy

Är livet en tävlan
i lotto eller känslor
att alltid var den största vinnaren

Låt mig då vara
jag håller mig till åskådare
långt långt långt borta
i bakgrunden