Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

jag vill försvinna i vimlet med skallen fylld av spermier. 2

jag vill försvinna i vimlet
innan jag kommit så pass långt bort
att jag måste vända hem igen
vända mig själv ut och in
jag är ett missanpassat sammanträffande
samlaget var ett misstag
som införlivade allas besvikelse

det handlar om mig som vanligt
jag känner mig jävligt tjatig
men förstår ändå inte
salvador klipper mina tånaglar
och äppelträden slickar marken
nertyngda av smältande klockor i glänsande kattguld

jag är kejsarens nya kläder
som ingen låtsas om att de ser
mitt timglas har sprucket från kant till kant
och john blund dansar runt och häller kattsand i allas ögon
medan jag försöker slicka mina sår
men gnager i mig gårdagens skorpor
och blir äcklad av allt jag inte kan förändra

sömnen sliter i mig
varje sekund är ett misslyckande
varje förändring i vinden
och jag tappar min trasiga kappa
jag är kejsarens kvarglömda kläder
som ingen bryr sig om att hitta

jag vänder tredje kindknotan till
och hoppas på en käftsmäll
som torkar mina tårar
mina vitsippor vissnar
när dina ögon inte skiner direkt in i mig

jag vill klippa navelsträngen
men trasslar in mina fötter och stryper mig själv
jag vill lära mig att flyga
men klarar knappt av att gå
hemifrån
så jag får slänga mig från kanten
och slå ut mina händer
flaxa som en höna
med brända fjädrar i en rymdraket av nöd
jag får bita sönder mina pennor
och springa genom glasrutorna som kantar min väg
jag har byggt skyskrapor i miniatyrformat
jag är kejsarens fula kläder i ett kungarike av ångest

det får inte sluta
inte nu
inte så här
tiden skriker
att mitt ansikte vill inte fastna på dina näthinnor
men vad vet jag
jag vill minnas allt jag glömt igen
jag vill lära mig hålla en tanke
mellan tummen och pekfingret
utan att känslorna krossar mina drömmar till damm

jag vill försvinna i vimlet
när vattenpölar av glas skär in i mina fötter
pulsen bankar takten till paniken
som håller alla på avstånd
när jag inte hinner undan

jag vill knäcka varje finger på mig själv
för jag tror att orden blir ärligare då
jag försöker rita en misslyckad karta av närhet
men tappar rakbladet på tungan
oj
jag råkade visst kastrera mig
men det är lugnt
jag har tio kukar kvar
och skallen fylld av spermier




Fri vers av iderik
Läst 322 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-04-20 22:53



Bookmark and Share


  Göran P Rödholm
Metaforernas segel blir här uppblåsta med en kraft, uppriktighet och ordglädje, som gör att dikten forsar fram så det skvätter om det.
2008-04-20
  > Nästa text
< Föregående

iderik