lova att inte säga ett ord till någon
men jag somnar under lågorna
för jag vet att framtiden aldrig kommer att befria mig
den är redan här
och viskar mitt namn
rakt in i väggarna
där får det ligga och bli bortglömt
tillsammans med mitt flämtande hjärta

jag smyger omkring och hoppas ingen ser
att jag vill att de ska se mig
jag sätter post-it-lappar på varenda trappsteg
så jag inte glömmer bort var jag inte har gått
en dikt under varje fot gör orden spegelvända

jag handlar
luft som jag samlar
i min kryddhylla
och jag sitter och röker vid köksbordet
fimp efter fimp
trillar ner i glaset
och i eran värld
blir allting jag önskat mig
till reklamslogans

natten läcker in i mina ögon
och jag vaknar alltid
på fel sida av väggarna
mitt första andetag är en cigarett
och mitt andra suckar ut ljusen
jag håller mig vaken utan lågorna
hur många halsbloss måste jag hålla inne med
innan rutorna exploderar

jag ville inte gå hem
och mötas av tomhetens välkomstkommitté
så jag satte mig på trottoaren och väntade
men ingen kom och hämtade mig
för varje steg bort som jag tar
kryper väggarna närmare
och varje gång jag blinkar
har ingenting förändrats

jag är en dålig förebild
jag har fyllt mitt hem med alla andras blickar
och jag sväljer mina fimpar
gång på gång
men det är ingen som hoppar ut ur garderoben
och säger åt mig att sluta nu

lova att inte säga ett ord till någon
men mitt självmordsbrev är skrivet
med osynligt bläck
på insidan av min arm
jag ser inga spår av min framtid
i kaffekoppens botten
så jag blundar
hårt
och känner hur sekunderna sliter i mig

men tiden tar mig ingenstans
den flyter in mellan våra celler
splittrar våra liv till osynliga parenteser
jag önskar att det fanns ord
till att beskriva
avståndet mellan
våra så jävla
polariserade kroppar
hur kan man dra en gräns
när luften är atomer
och vi är ihopklumpad luft

jag minns inte din skostorlek
jag minns inte ditt favoritband
så jag börjar sjunga era namn
som långsamt studsar bort
mellan stadens kalla väggar
jag sjunger era namn
för jag vill slippa prata med mig själv i en vecka
men jag kunde inte komma ihåg vad du sade
att jag inte skulle oroa mig för
och det oroar mig

min spegelbild säger inte ett ord till någon
men gårdagens skrik
har etsat sig fast
och jag somnar under lågorna
för jag vet att framtiden aldrig kommer att befria mig
den är redan här
och viskar mitt namn
rakt in i väggarna