mina slarvigt knutna skosnören
och alla blickar som försvann
det regnade fördomar
in i min vidöppna skalle
bilderna flimrar förbi
och jag har deras blodiga jaktkameror
i hälarna
ingenting de lärt mig
gör mig lyckligare
så vad fan ska jag göra
åt att de placerat
mitt liv i periferin

alla dessa ansikten
som tonar ut och försvinner
alla gestalter som förblir anonyma
alla röster som smälter samman med natten
och blir till regn som aldrig faller
jag blir
en av skuggorna
när jag inte träffar er på tjugofyra timmar
jag är rädd
rädd för att bli lämnad ensam kvar
i lågstadiets skolmatsal
jag är rädd för mig själv
och orolig
för hela världen
så allting får smälta för jag orkar inte tänka
min hjärna blir elektroniskt ljus
när jag inte träffar er
på tjugofyra timmar
känns min rökhosta värre
än västvärldens samlade koldioxidutsläpp
jag känner mig fjantig som ens försöker att andas
så jag tänder en cigarett
innan morgondagen hunnit bli ett rökmoln
som jag inte kan svälja

jag snubblar omkring
med slarvigt knutna skosnören
blöder näsblod igen
försenad som vanligt
försovit mig jaha
jag snubblar på mig själv
när jag redan ligger på gatan
mitt skinn spricker
jag känner mig så jävla varmkorv
full av avfall och meningslös
alla porer är vidöppna
och jag kan inte skydda mig
när mina tankar har knådat mitt ansikte till något jag vill gömma i mörkret
vågar jag inte se någon i ögonen
av rädsla för att de ska börja prata
om vädret

det känns som jag
har amputerat mitt hjärta
en gång för mycket
hela världens sorg
regnar mina gympadojor fuktiga
och mina ögon svider
när jag inte orkar se mer
jag behöver inte stirra mig blind
på bilden som era ögon reflekterar
bara för att bli lurad
att jag behöver ytterligare ett par handbojor
bara för bekvämlighetens skull
men jag kan inte låta bli

jag blir yr och verkligheten knuffar tillbaks mig i skiten
så fort jag vänder ryggen till
hatet äter upp mig inifrån
glödlamporna sprängs i mina ögon
det blir kallt och fuktigt
under mina slarvigt knutna skosnören
och era blickar regnar
in i min skalle i tjugofyra timmar
tills jag sliter av mig ögonen
och stoppar dem i fickan