jag vaknar av regnet som piskar min kropp mot väggarna
jag undrar om jag kommer
kunna rida ut den värsta stormen
eller om den kommer svepa bort mig
och lämna kvar
en ödelagd lägenhet
en övergiven katt
en ostämd gitarr
det är för långt kvar till morgondagen
jag vill inte vakna hos mig själv
det är så ensamt att vara ensam
och jag orkar aldrig
bädda sängen

jag blir rädd för skuggorna i min kaffekopp
som jagar bort mitt solsken
jag flinar i takt med tystnaden
och spiller rök i taket
om jag går vilse
slipper jag ta mig hem
kaffekokarens puttrande
känns tystare än tystnaden
jag vågar knappt röka
tänk om cigaretten slocknar
och tänk om den inte gör det
då måste jag ju komma på något
att göra när jag rökt klart

jag reser mig upp
och släpar mig sakta över det smutsiga golvet
täckt av tobak
grus
kattsand och kaffefläckar
matrester och tomma havremjölkspaket
tömda pillerkartor och rör med brustabletter
onödiga pennor som jag aldrig använder
tomma papper och räkningar jag glömt att ge till soc.
jag släpar mig fram till städskrubben
öppnar dörren
och krånglar fram
dammsugaren
den är liten och gul
jag hade nog hellre haft en svart
eller mörkröd
men nu är den gul
och liten
jaha

jag fick den av min mamma
för min bror flyttade till uppsala
och kunde inte ta med den
så nu är han där
utan dammsugare
medan jag är kvar i karlskrona
och har kroppen full av sopor

den är liten och gul
den står på mitt golv
som en japansktillverkad hundvalp
men den verkar inte särskilt överväldigad av glädje
trots att den inte sett sin husse på flera månader
men jag maxar insuget
kör ner den i halsen
rotar runt i lungor och lever
i njurar och mjälte
jag kommer inte riktigt åt
hjärtats alla hörn
men det är ju inte som
om någon kommer märka något
\"bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete...\"
heter det ju
men om helvetet inte är rent
utan förfallet och jävligt
sporadiskt och oplanerat
det har de inte tänkt på
de jävla ordspråksfascisterna

jag sliter upp det svarta plaströret från strupen
som en svärdslukare från sveriges marknadsanpassade folkhem
det är täckt av sörja som rinner
svart och kletig
trög och stinker
flyter klibbar
bränner svider
plötsligt råkar jag på något vis komma åt blåsfunktionen
jag visste inte ens att det fanns någon
jag sprutar ner väggarna
och soffan från second hand
och den gamla datorn
och alla böcker jag aldrig kommer läsa
och kläderna i garderoben
och alla fönster jag inte orkar titta ut igenom
och alla papper jag aldrig kommer skriva fulla av något annat
än just
meningslös svart sörja

jag känner mig inte som en ghostbuster
mina spöken
är i högsta grad verkliga
det är inte det minsta humoristiskt
och inte alls som på film
jag har inga häftiga vapen
ingen högteknologisk utrustning

bara sliten hud
trasiga långkalsonger
och en liten, gul
dammsugare