vi skrev planerna och tog order
arkitekturen och följde med dem
till slutet
fram tills deras utrusting
blev kall och ovändbar

det fanns ingen ånger

vi hade aldrig något
vi fortsatte utan spår av sanning

jag såg aldrig något blod
ingen själ från kropparna
se hur de vänder hennes lik
täckt av skinn
till sten som kol
i himlen letar de efter gryningen
för sista gången
tiden blottade sig med vida vita ögon

vi har kommit fram till en förståelse
Du förlorar
Jag förutser

tiden har anlänt och det är slut på hemligheter
slut på ursäkter

nu har vår armé blivit starkare
låt dem leda oss genom halsen
bara le medans repet dras åt

...hårdare

skyldighet är en underskattning

timglaset är aldrig vänt med rätta sida upp
och vi försöker alltid att förstöra manuset som styr vårat liv
glömmer allt det söta för att komma ihåg det sura
paragrafen har aldrig varit så tom

modern dör med den nyfödda i sina armar
i ett livslöst teströr

se nu vad de har gjort

evulotionen har gett oss en klocka
som alltid tickar framåt