splittrad igen
skärvor i varje centimeter av min hud
jag är en himmel full av hål när alla andra verkar bära skottsäkra västar
allting träffar mig
i hjärtat som brinner upp
är en magnet och varje ord jag hör är skarpa skott
blev lyft på någons raka armar
jag är min egna raka motsats
som smälter ihop med alla jag inte kan hjälpa att jag älskar

ett brinnande ruttnade skrik i mina ryggkotor får händerna att skaka
och mig att springa från plats till plats
tills någon hämtar mig
och ger mig den glada nyheten att mitt hem brunnit ner
skåpsluckorna slår igen mellan mina tänder
jag klämde min vänstra hand i kylskåpsdörren
för det var ett misstag att öppna den

jag vill ta ett djupt andetag
men luften här är det äckligaset jag kan tänka mig
och jag sväljer redan tillräckligt många spyor om dagen
för att orka skrubba strupen ren från avgaser

jag hittar inte min keps idag
och vågar inte gå ut utan den
men jag gör det ändå
det var ett misstag
allas blickar träffar mig i pannan
och jag vet jag
jag dör om jag inte skyddar mig från solen och världen rinner ner längs min näsrygg
droppar snor och blod på mina gympadojjor

kan jag knyta ihop mina skosnören
och sprätta upp liksäcken
jag är en fjäril i mina egna händer
jag är en glasburk full av insekter i ett växthus utan syre
jag begravde ansiktet i kudden och skrek tills magen krampade sig
jag har ätit med vänster hand i två dagar nu
det är den sidan som brukar slå mig
jag är rädd för vad rösterna ska få mig att göra
jag är rädd för vad tankarna ska få mig att känna
jag är rädd för att träffa de jag älskar för jag tror att varje gång vi ses är den sista och jag kommer att ha gjort bort mig
jag är rädd för att gå
jag är rädd för att komma hem
för jag vet vem som väntar på mig där
en svart skepnad
en vass skugga som slingrar sig över min rygg så fort jag klivit över tröskeln
klor som river
en röst som väser
som lockar och lurar
mig ner i fördärvet
ett moln som brusar mitt i min skalle
en tanke jag inte kan hjälpa får mig att ångra varje steg jag inte tagit idag

vad är det jag skriver egentligen
gränslandet brinner
det regnar bomber i min bröstkorg
landar i min mage
nu håller bläcket på att ta slut
pennan dör
och jag vet inte om jag kommer att överleva utan den
det tog sju åtta timmar innan jag vaknade idag
och nu är det verkligen för sent för att gå och lägga sig
igen och somna om