Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

det kommer aldrig att sluta

jag drog ner dina ben till marken
slickade bort allt svett som droppade från hennes häl
hon går på mina tänder
jag höll ner dig

åh, lilla flicka du har mycket att lära
om du ska gråta så försvinn
ger dig ingen chans eller tid, nej inte från mig
låt mig bara vara ifred

du kröp up, som en sjukdom
såg ut som en tjej som ville ha uppmärksamhet
ditt hjärta försökte att slå
kryp tillbaka till sjön och tala inte med mig

du trodde du kunde slita bort mitt skinn från mina ben
bara för att det var kallt och du behövde en jacka
säg till jesus att du bara gräver ett hål
dags att börja gräva?

du kunde inte sluta sova
när du ville gå hem men ingen kunde hjälpa dig
ingen tid, krävs bara ett andetag
jag ville andas med dig

du var där
och jag var den enda frågan
som aldrig fick ett svar
jag ser rakt igenom dig
men såg aldrig
att vi ska bli lämnade ensamma




...och det här kommer aldrig sluta,
det kommer aldrig sluta...




Fri vers av Emil.
Läst 455 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-04-26 18:37



Bookmark and Share


  sannaM
slutet är starkt,
gillas.
2008-05-23

    ej medlem längre
som en smäll i magen. fy tusan vad bra
2008-04-26
  > Nästa text
< Föregående

Emil.
Emil.