Som bensin
i väntan på en tändsticka
står jag med kaffekoppen i handen
fokuserad på att inte tänka på att fly

Föremål
– handflata som sträcks mot mig
och jag ler svalt
som helsidesannons för självbedrägeri

Inom mig
hysteri som växer
inför det faktum
att han är killen från telefonsamtalet från förr
och han säger saker som jag inte hör
för jag har redan blivit parodi av mig själv

Valborg och panik
innan firandet ens hunnit börja