...mellan skuggor och ljus, dess motstånd, arkitektur, konflikter och reläer.

Deras hemlighetsfulla, undanträngda maskopi i att sträcka sig efter varandra, att integreras och högst trevande försonas, förslutas, tidvis närma sig och ge upp, helas och skönjas.

Poesi är villkoret mellan skikten, andrummets sfär, vilandets divan, esoteriska laddningens panteism, synapserat med vardagens råa, kalla, skildring.

Tänjt från oblickligt avstånd, drapperat till limmad önskan, smalnad av flera rop från breddens fasanfulla skri.

Poesi är vågen, som mäter sin vikt i punkt, och ständig regleras av sidor, vars ansikten står på kö, för att berätta, delge, formatera sitt självt, vara glaset och mjölken samtidigt, vara händers finkänsliga kalkyl, där munnens register spjälkas genom gommens smak.

Poesi är en attityd, där inget, kommer att gå säkert.

poesi är en vilja,

där orden aldrig tar slut.