Endast fågelkvitter hörs, livet går vidare. De är tungt.
Nu när ni tagits bort från denna jord. Jag finner inga ord. Allt gick så snabbt. Chocken, vetskapen om att ni e borta, en tomhet jag känner.
Jag ser en skåpbil den påminner om er. Men nu vet jag den riktia skåpbilen kommer inte längre och hälsar på oss mer. Din famn var mjuk, du var som min pappa jag aldrig haft. O du min moster som har lämnat en viktig plats. Jag skriver för jag är arg, ledsen och vill inte detta skulle ske. Men i mitt minne finns alla glada upplevelser jag fick dela med er. En glass jag fick från dig en varm sommardag som barn. Då jag inget visste om morgonens el min framtid obehag. Dina stödande ord och ditt arbete blir du alltid i hågkommen som någon som gjorde något gott och för de fick ett pris. Jag kommer alltid älska er på mitt sätt och alla andra också på olika vis. Ni är och var mina släktingar som bodde längre bort. Även om tiden vart så kort. Vila i frid. Jag glömmer aldrig de jag fick med er en dyrbar tid.