Av allt att döma kröp spindlarna vidare,
efter att din pappa burit ut dem
för att du inte kunde gå in i duschen
när de satt på väggarna och stirrade.
De tog fönstervägen in i dina drömmar;
det ligger en tät väv över din säng nu
och din pappa kan inte hjälpa dig längre.

Han vet nog det säkrare än du gör,
att ett utsvultet hjärta upphör att slå
och snart efter att dödsdomen fallit
kryper spindlarna upp ur vallgravarna;
din pappa kan inte bära ut dem alla,
så nu när Ana krossar din ryggrad
ber du honom bara att släcka ljuset.