..och om jag hade kunnat,
hade jag för längesedan vänt mitt spargrishjärta upp och ned.
Skakat ut de sista av känslor för dig,
låtit dem falla som våra vinglas mot golvet nu.

Slutit ögonen och lyssnat till tystnaden.
Lyssnat till ljudet av hur de gått i tusen bitar.
Krypit ner i ryamattan.

Med en dammsugare hade jag munstyckeslickat lägenheten.
Munstyckeslickat varje centimeter,
de gömmer sig så bra i vråna.

Tömt filtret från balkongen,
sett hur du försvunnit bort i sommaren.
Kanske landat i trädet hos tanten med hunden,
skrattat rätt-åt-dig-skrattet.

Stängt dörren och andats i tomrum,
urskiljt dina konturer i tapetmönstren.
Tagit en huvudvärkstablett,
inbillat mig att de hjälper mot allt.
Smetat en hel tub zon,
över hjärtat.

Se på mig nu och du vet att..
..om jag bara hade kunnat,
hade jag gjort allt detta.

Se på mig nu och du vet att..
stundtals är du
alldeles
förjävligt
outhärdligt

fin.