Morsan, din tid är dyrbar,
din tid är allt.

Du håller den hårt i handen,
så ingen kan ta del.

Då kan du gå sönder
Då kan du behöva känna
Då kan du behöva prata

Morsan, varför så rädd för att ge,
så skräckslagen för att slösa
Med din tid
Med dina ord
Med dina känslor

Om någon vill ha en timme av ditt liv
Ser du till att
frågan aldrig blir ställd
Ser du till att
hålla på det som är ditt
Din tid
Dina ord
Dina känslor

Tänk om du skulle behöva
Prata.
Känna.
Ge.
Av dig själv och ditt alldeles egna inre, morsan.

Att se dig tiga, det gör ont
se dig fega, det gör ondare.

Att se dig när du stänger den dörr jag gläntat på
det sliter mig i stycken och med din din tysta kamp
stänger du av mig, morsan.