jag vet att det är meningen att man ska klä sina tankar sina ord sina drömmar i de vackraste av formuleringar,
luddiga, kramgoa fraser...

bara då kan folk förstå hur man känner
bara då älskar man på riktigt riktigt
bara då..
..skönhet is the limit, eller hur?

men jag orkar inte längre. jag har en hemlighet
-en ful kärlek,
och inga förklädnader kan nog göra skillnad.
papperskorgen är fylld av förkastade försök
nu
tänker jag säga som det är:

jag vill ha dig
liksom
ha Ha HA dig
fan
jag vill att du ska
liksom
ta Ta TA mig
och
kyssa mig allover
värma mig downunder

screw sockersött perfekt,
vi kan
så mycket bättre