I dina ögon växte allt det gröna, i dina händer fans värmen och djungeln

Jag föll rakt in i ditt land, såg ljuset från ditt hjärta speglas i horisonten bakom vågornas brus, bakom dörrar av längtan.

Låg blank på havet, utan medvetande. Utan liv

Utan att närma mig, från evigheten som kysste mina nakna tankar.
Så saknade jag dig igen långt innan gryningen kom, långt innan du gav dig av.

Jag vaknade jagad, och jag såg fler tårar i solnedgången likt ett virvlande mönster

Före stjärnorna hinner fylla mitt huvud med ljus och förtvivlan, så mins jag.

Djungeln och de gröna aporna, bäcken vi drack ur för att stilla våra äventyr.
Långt innan gryningen kom så saknade jag, långt innan du såg på mig.