min värld är brand av ingen
de ord som strömmar strömmar
som obekymrat glas
obefallda
utan oss

som vagnar ser jag orden
fönster som drar
förbi

på rälsen fastnar tungan i kyligt kyligt sinnelag
men i dröm av oss händer det att
pennorna slår ut

och tjärtänd av ekon som rullar
bringar jag
nysprattlade ord i
munnen och släpper vid
din dörr