för med feta versaler
skriks smärtan ut

men ingen hör
eller jo, någon uppfattar
ett svagt läte

och det tomma vakuum som Är
bara växer sig mäktigare
och hennes tjut blir till ljudlösa gemener

men det kanske är så det ska va?
Egentligen vill hon inte ha någon mer hjälp

och hon konstaterar kallt att
hon faktiskt inte vill återvända
till de levandes tillstånd

och de som tror sig veta
skakar trött på sina kloka(?) huvuden
För dom är det så s j ä l v k l a r t
de tar livet för givet

men att försöka förklara
för nån som aldrig varit där
är nästan svårare än att leva (om ens kort)

och (de som tror sig veta)
protesterar med, för henne, stumma ord
om livets mening och annat nonsens

och så fortsätter den stora lögnen
ett tag till
De inser inte att hennes liv bara är ett dåligt skämt

Hon försöker, för deras skull, hålla sig kvar
Greppar krampaktigt det så kallade livet
men hennes händer är så svaga